Mitt vackraste minne

Åren har gått av vemod mitt sinne

Väl gripes ibland av mitt vackraste minne

Ett minne från vårens signade tid

från hembygdens kyrka vid högmässotid

Med klockornas sång dess manande ton

som kallar på oss till konfirmation

Och många minnen från min inre syn

Jag minns läskamraterna och kyrkan mitt i byn

Jag minns prästen tyngd utav visdom och år

Ja, hur tydligt än alla minnena står

Jag minns prästens ord tag lärdom och vet hut

När de en gång i världen drar ut

Och skingra de gjorde både vindar och väder

oss till främmande byar, socknar och städer

och så fast än 40 år har flytt

så kunde vi mötas på nytt

Vid hembygdens kyrka

till klockornas sång

Ja, så som vi gengå till nattvard än gång.