Lill Inga minns

Så ljuvlig är aftonsstunder

sa hon hänförd min Ingalill

en promenad ska jag ta med hunden

du kan gå med oss ifall du vill

Vi kan gå till de fagra ängder

som jag minns från min bardomslek

där fanns det blommor i rika mängder

i skydd av hassel och björk och ek

Så gick vi i sommarkvällen

i vacker grönska är marken klädd

bland rosa skyar i himlapällen

där redde solen åt sig en bädd

Med farmor gick jag till dessa ängar

ich plocka blommor när jag var barn

då tjäna farmor sig egna pengar

när hon sålde på torg i stan

I dessa hagar och sköna dungar

under härliga sommarlov

vi sprang och lekte där, traktens ungar

bland djur som beta och dåsigt sov

Jag plocka smultron just där med Elly

och lekte med Astrid och Anne Louise

mina bröder och stig och Henry

som byggde koja på pojkars vis

Du ser storskogen mer åt öster

dit gick jag ofta med mor och far,

och till mångfald av fågelröster

vi plocka bär när den tiden var.

Min far kan hitta bland kärr och hällen,

han kände stigar bland gran och tall,

fram till svampmark och lingonställen,

och hjortronmossan och hallonfall.

Plötsligt stannar nu Inga stegen,

vi har kommit till skogens bryn,

där bugger vägverket nua vägen,

de var inte så fager syn.

Där stod dumprar och grävmaskiner,

manskapsbodar och mycket mer,

där var sprängsten och borrmaskiner,

och skördad mark så långt man ser.

Nu står Inga med dystert sinne,

stryker bort liten vemods tår,

de är så tydligt vårt barndomsminne

liksom hade det hänt igår.

Nog kan de spränga och berget lossa,

skövla marken och ställa till

men vackra minnen kan ingen krossa

nu går vi hemåt sa Inga Lill.